en två tre dagar

Undrar hur många gånger jag satt ner foten just här just på den här ytan av asfalten, promenerat ner för backen och helt enkelt bara satt ner foten just här. Just här där jag sätter ner foten nu, satt ner foten helt enkelt satt ner foten. Inget romantiserande om att fotsulan kysser asfalten eller att stegen dom leder mig någonstans, nej mest bara satt ner foten just här men inte just nu.
Ett två tre.
Där kommer hon, som alltid, som hon alltid ska göra. Hanna. Ser direkt ända från mitt steg i backen att det hon. Lite lufsande, lite svävande, går hon. Som i en annan värld, sin egna värld, fast ändå på precis samma asfalt som alltid. Här ler jag. Det spelar ingen roll hur mycket jag försöker intala (inbilla) mig själv om att jag saknar känslor och att det bara en en falsk produktion en slags slaggprodukt av mitt försök att var levande för nu, är jag glad. Man behöver inte le när man är glad men jag ler nu. Nästan skrattar. För hon bara är där hon bara är HON. Lite för finklädd för skogen men det är hon. Skogen där hemma är som skogen där hemma är, och nu är den full av blåbär och smultron och inte så värst mycket mygg. Vi går till sjön och badar. Vattnet är mörkt så ingen botten går att se med blotta ögat. Vi simmar och trampar vatten tills vi märker att botten inte alls är så långt ner som vi trott. 
Jag är hemma i barndomshemmet och hanna är hemma i barndomsbyn och mathilda är hemma i barndomshuset. Hemma som i hemma eller hemma som i långt bort? Allt är bara för mycket hemma. Observera betoningen och menandet med meningen: alltet är inte för mycket att hantera hemma, men hemma är bara så himla mycket hemma. Allt är som det är och det känns som mitt hjärta är för litet för all kärlek jag känner för mina vänner. Observera. Detta är inget problem!
Och det är hemma hos mathilda och det är veronica maggio och det är jenny och tina och alla killarna och det är alla som är så mitt i MITT I livet det bara flödar och flyter på.
Ett två tre.
Hur mycket kan man räkna. Hur många positiva saker får jag skriva på min list som heter ALLA GODA TING ÄR TRE för ibland är alla goda ting så många mer. Detta är inget problem! Jag köper delicatoglass på stranden med min lillebror och jag badar i sjön varje dag. En morgon går jag dit tidigt nog att vara ensam, då kan jag bada naken. Badar jag naken bland folk, vilket jag inte vågar, tycker de jag är konstig. Det är lite konstigt att bada naken bland folk. Folk tror man är konstig. Tänk så tror de rätt.
Ett två tre.
Sushi och friterad banan med glass. Vin och håkan. Dansar med Hilda hela natten. Vi är blöta av svett. Detta är sant, vi är nog blötast av alla. Någon smeker min nacke och ger mig en blick. Jag svänger på håret. Jag är blöt för att jag dansar! Och detta min vän är sannerligen inget problem. Alla sjunger med i låtarna. Jag sjunger med fast jag aldrig hört dem tidigare.
- Vad gör vi med vår tid egentligen när vi kan dansa?
- Va?
- Vad gör vi med våra liv när vi kan göra det här?
- Nä.

Ett tappat favoritörhänge och ett havsbad senare. Ett två tre. Världens bästa dagar senare. De finns. 


1 Mathilda:

skriven

Fint fina du! Jag tycker också om att vara hemma, faktiskt. Cyklar genom vår skog nästan varje dag och känner mig nostalgisk. Puss!

Kommentera här: