lillalafauve

voj voj voj voj hej. här står ju lilla la fauve och bara står som om den vore död. tråkigt, tycker jag, för den lever. jaha, mitt i allt nu kan man fråga sig vad som händer mitt i livet?
svaret är: min behandling på capio anoreicenter i varberg fortsätter, just nu med växelvård då jag spenderar vissa veckor hemma och vissa veckor på behandlingshemmet. jag har inte riktigt vetat vad jag ska säga om hela saken, då hösten känts hoppfull i vissa stunder och i andra tung som småsten i strumporna. tung därför att jag alltid levt efter deviset att 'jag kan allt jag vill' och allt jag velat sedan jag för nästan precis exakt ett år sedan var på bedömningssamtal på capio i upplands väsby är att bli frisk och fri. friskt och fri och när jag klev in på kliniken i varberg den fjärde april i år var jag bombsäker på att NU, exakt nu nu nu kommer jag bara gå längre och längre ifrån mitt gamla destruktiva leverne. och med den tron, viljan och förhoppningen gick det sjukt bra den första tiden, men så plötsligt, ja.. vad hände sen? i ärlighetens namn trodde jag att viljan jag hade skulle leda raka vägen till det fria livet. i ärlighetens namn trodde jag inte att jag sju månader efter den där måndagen i april fortfarande skulle behöva ägna varje timme av varje dag till att aktivt jobba för att få det att fungera. för det är det jag gör. på något sätt försöker jag nu acceptera att det här är en process, som tar tid. utifrån sett kan jag förstå att om man varit sjuk i tio år så kan det krävas åratal av arbete för att ta sig ur det, men jag vill att allt ska hända nu nu nu nu och fungera NU.
det är inte lätt att vara frisk i ett samhälle som är sjukt men capio har gett mig så mycket bra förutsättningar, och jag går inte med på annat än att jag ska klara av det.

och ja, livet utanför väggarna i varberg? jag och hilda har bott ute på tokalynga och dansat mediterat gosat med katter och skapat hela dagarna. win! mina föräldrar har gift sig och jag har varit på det första bröllopet i livet, jag har börjar äta laktosfritt och fått en betydligt mindre gasig mage och nu sitter jag i min egna säng med täcke över mig och tänker att det är skönt. win!