SENEGAL
För snart exakt ett år sedan åkte jag och min hilda till för mig en helt oupptäckt kontinent som heter afrika, och närmare bestämt så flög vi flygplan till Senegal. Jag har hundratals bilder därifrån men vill ändå försöka göra en LiTeN (hehehehe) sammanfattning av resan.
Det började ungefär såhär: vi satt och åt en dumpstrad (antagligen) måltid ute på tokalynga och Gille berättade om de fantastiska mangosarna i senegal och därför äter han inte de importerade till sverige och vi säger åhhhhh och Gille säger "jag ska åka dit snart, vill ni åka med?" "okej" säger vi och det här hände sig en novemberkväll hösten tvåtusenelva. den andra eller om det var den tredje januari år tvåtusentolv ringer Gille och säger "jag kan inte vänta längre, jag åker så fort jag kan ska ni med?" "okej" säger vi och tre veckor senare är vi påväg till vi-vet-knappt-vart och vi-vet-knappt-hur. mina föräldrar oroar ihjäl sig men vi skaffar myggnät, tar sprutor för att inte bli sjuka och packar våra ryggsäckar och sen så flyger vi bah.
Tänkte dela in resan i lite olika kapitel som nu i mitt huvud heter följande (obs att saker och ting kan se ut på ett sätt i mitt huvud och ett helt annat sätt när det ska praktiseras i verkligheten sen!):
a. SENEGAL
b. AFRIKAS SOLAR
c. AFRIKAS SMÅ SOLAR
d. AFRIKA GER MAT
e. GAMBiA
f. FLiCKAN MED SPRiNG i BENEN
g. iSTANBUL
Så här är kapitel a: SENEGAL!!
En av de första bilderna på flyget, två glada kompisar. Vi bytte flyg i istanbul och plötsligt var jag och Hilda två av tre kvinnliga passagerare på planet, övriga var män, mestadels mörka män klädda i kostym. Vi tänkte: "ah.. this is africa! ingen fattar vad vi säger!" Vi fick mat och gratis vin till maten och nyfikna som vi är kom vi plötsligt in på ett samtal om substanser av alla dess slag. Hur känns det att ta LSD? Hur känns det att ta kokain? Vad är neråttjack och uppåttjack? Om du skulle testa något var skulle du då vilja testa?? obs att detta bara var ett hypotetiskt samtal, vi för många sådana och hade inga planer på att göra verkligen av något vi sa!!
Efter någon timmer vänder sig mannen som sitter i framför sätet oss på sig, tittar bak på oss mellan stolarna och frågar med en monoton röst URSÄKTA VART SKA NI?
Ja, på svenska. Hehehheh till senegal säger vi och sen vänder han på sitt huvud igen utan att respondera oss tillbaka.
Vi kom fram mitt i en kolsvart natt och förstod inte vad NÅGON sa. Och ingen förstod oss. I Senegal talar man franska, som är det officiella språket, eller något av de inländska språken mandinka, wolof, fula, diola, malinké mfl.
a. SENEGAL
b. AFRIKAS SOLAR
c. AFRIKAS SMÅ SOLAR
d. AFRIKA GER MAT
e. GAMBiA
f. FLiCKAN MED SPRiNG i BENEN
g. iSTANBUL
Så här är kapitel a: SENEGAL!!
En av de första bilderna på flyget, två glada kompisar. Vi bytte flyg i istanbul och plötsligt var jag och Hilda två av tre kvinnliga passagerare på planet, övriga var män, mestadels mörka män klädda i kostym. Vi tänkte: "ah.. this is africa! ingen fattar vad vi säger!" Vi fick mat och gratis vin till maten och nyfikna som vi är kom vi plötsligt in på ett samtal om substanser av alla dess slag. Hur känns det att ta LSD? Hur känns det att ta kokain? Vad är neråttjack och uppåttjack? Om du skulle testa något var skulle du då vilja testa?? obs att detta bara var ett hypotetiskt samtal, vi för många sådana och hade inga planer på att göra verkligen av något vi sa!!
Efter någon timmer vänder sig mannen som sitter i framför sätet oss på sig, tittar bak på oss mellan stolarna och frågar med en monoton röst URSÄKTA VART SKA NI?
Ja, på svenska. Hehehheh till senegal säger vi och sen vänder han på sitt huvud igen utan att respondera oss tillbaka.
Vi kom fram mitt i en kolsvart natt och förstod inte vad NÅGON sa. Och ingen förstod oss. I Senegal talar man franska, som är det officiella språket, eller något av de inländska språken mandinka, wolof, fula, diola, malinké mfl.
Tur att vi hade med våra sidenselmor! Första natten fick vi sova ut på ett hotell i huvudstaden innan vi begav oss iväg på en båtfärd ner mot Gilles hemstad Ziguinchor.
Varje dag var en ny dag och Gille är en människa fylld med överraskningar. Den här dagen var det visst så att Dieneba och Gille skulle gifta sig i ziguinchors kommunhus!! Och jag och hilda skulle vara vittnen!!! Så himla fint. Bröllopsfesten hade ägt rum redan åtta månader tidigare, Gille var i sverige då och kunde inte vara med men vi fick se fina foton på Dieneba i smaragdblå klänning och en tjusig frisyr och en massa lyckliga människor runtomkring.
Vi gjorde oss snabbt hemmastadda i vårt rum (jag tror de hörde till de som hade det "lite bättre ställt" av befolkningen i ziguinchor, då de faktiskt bodde i en lägenhet) och ordningen skyller vi på att det inte fanns någon fungerande lampa i rummet. Och därtill ett fönster som inte gick att öppna.
Det fanns hav och vatten men inget att simma i, trots att vi bodde i en kuststad. Den allra största delen av befolkningen kan inte ens simma, så det finns väl ingen större efterfrågan på badplatser från deras sida. Tillslut hittade vi ett hotell nere i staden som hade en pool, den badade vi i ett par gånger när värmen blev outhärdlig.
Vi blev introducerade till ett nytt instrument: kora! Här är vår koralärare.
En dag tog dessa två män med oss till ett universitet. Det var stängt pga att det pågick någon slags strejk i landet just då, så de hade inte gått i skolan på ca sex veckor.
Det var lite jobbigt att uttala våra namn så vi fick egna afrikanska namn istället. Hilda fick heta Aida och jag fick heta Fatoumata!
Det var inte svårt att bli poppis i den lilla staden hehhhe och vart vi än gick på gatorna ropade folk "toupa toupa!!" efter oss vilket betyder ungefär "viting viting!!". Småtjejerna i grannområdet kom varjde dag och ville leka lekar. Ibland lekte vi ibland gömde vi oss.
Senegaleserna är ett underbart kreativt folk och det var mycket få av de människor vi träffade som INTE ägnade sig åt något konstnärligt i form av musik, måleri, att skulpturera, dansa osv. Det ligger något levande och glödande i allt. Dessa tavlor fanns att skåda på en musikfestival som ägde rum i staden. Det var musik hela natten och folk dansade och umgicks (och väldigt lite alkohol var inblandat).
Alltså denna kvinnan. Det var power i henne! Nedan ser vi Bebe (lillasyster till Dieneba och också den som lagade nästan all mat till oss) och hennes två vänner som vi hängde en hel del med.
Dieneba jobbade på ett av stadens apotek! Och fötterna var ständigt smutsiga.
Hål i taket i en moské.
I Ziguinchor bodde också fina varma Dieneba, som kom till att bli vår african mama, hon kom tom upp för att åka båt med oss ner.
Första dagarna promenerade vi mycket i området. Det var varmt. VARMT. Allt var superspännande och vi bjöds in till hus efter hus bara för att få hälsa på familjer och vänner. Gänget nedanför tog med oss för att lyssna på lite musik i trädgården.
Ett av mina bästa minnen är dagen då S (som vi också träffat på en av de första dagarna på en av våra promenader) tog med oss ut på risfälten och vi dansade på ett fält till musik som han skapade med munnen ända till solen gick ner.
Ute på risfälten träffade vi på en kille som jobbade ute på fälten, med sin mor. Han började följa efter oss och prata med oss trots att vi inte förstod ett ord. Efter en halvtimmas promenerande kom vi fram till att det han ville säga var att "imorgon ska vi ha fest ute på risfälten, med musik och eld och trummor och risvin. ni måste komma!" jahaja ja ja det låter kul vi får la se imorgon. dagen efter satt det plötsligt två killar i vår hall. vi fattade ingenting. men vi följde efter. vi skulle inte alls på fest ute på fälten, vi skulle med dem till en liten studio mitt på gatan där de skulle spela in en låt. grymt vare!
En annan dag fick vi spela trummor under ett träd. Sen fick vi kolla på bananplantaget bredvid och den lilla gömda mariujana-plantan som låg gömd mellan bananer och träd.
Det här är Abdou! Och vi i våra afrikanska klänningar vi sydde upp för inga pengar alls i princip. Abdou gjorde sitt bästa för att lära oss mandinka och wolof. Visst ser det ut som om han är nöjd med sina elever?
Första dagarna promenerade vi mycket i området. Det var varmt. VARMT. Allt var superspännande och vi bjöds in till hus efter hus bara för att få hälsa på familjer och vänner. Gänget nedanför tog med oss för att lyssna på lite musik i trädgården.
Ett av mina bästa minnen är dagen då S (som vi också träffat på en av de första dagarna på en av våra promenader) tog med oss ut på risfälten och vi dansade på ett fält till musik som han skapade med munnen ända till solen gick ner.
Ute på risfälten träffade vi på en kille som jobbade ute på fälten, med sin mor. Han började följa efter oss och prata med oss trots att vi inte förstod ett ord. Efter en halvtimmas promenerande kom vi fram till att det han ville säga var att "imorgon ska vi ha fest ute på risfälten, med musik och eld och trummor och risvin. ni måste komma!" jahaja ja ja det låter kul vi får la se imorgon. dagen efter satt det plötsligt två killar i vår hall. vi fattade ingenting. men vi följde efter. vi skulle inte alls på fest ute på fälten, vi skulle med dem till en liten studio mitt på gatan där de skulle spela in en låt. grymt vare!
En annan dag fick vi spela trummor under ett träd. Sen fick vi kolla på bananplantaget bredvid och den lilla gömda mariujana-plantan som låg gömd mellan bananer och träd.
Det här är Abdou! Och vi i våra afrikanska klänningar vi sydde upp för inga pengar alls i princip. Abdou gjorde sitt bästa för att lära oss mandinka och wolof. Visst ser det ut som om han är nöjd med sina elever?
Varje dag var en ny dag och Gille är en människa fylld med överraskningar. Den här dagen var det visst så att Dieneba och Gille skulle gifta sig i ziguinchors kommunhus!! Och jag och hilda skulle vara vittnen!!! Så himla fint. Bröllopsfesten hade ägt rum redan åtta månader tidigare, Gille var i sverige då och kunde inte vara med men vi fick se fina foton på Dieneba i smaragdblå klänning och en tjusig frisyr och en massa lyckliga människor runtomkring.
Vi gjorde oss snabbt hemmastadda i vårt rum (jag tror de hörde till de som hade det "lite bättre ställt" av befolkningen i ziguinchor, då de faktiskt bodde i en lägenhet) och ordningen skyller vi på att det inte fanns någon fungerande lampa i rummet. Och därtill ett fönster som inte gick att öppna.
Det fanns hav och vatten men inget att simma i, trots att vi bodde i en kuststad. Den allra största delen av befolkningen kan inte ens simma, så det finns väl ingen större efterfrågan på badplatser från deras sida. Tillslut hittade vi ett hotell nere i staden som hade en pool, den badade vi i ett par gånger när värmen blev outhärdlig.
Vi blev introducerade till ett nytt instrument: kora! Här är vår koralärare.
En dag tog dessa två män med oss till ett universitet. Det var stängt pga att det pågick någon slags strejk i landet just då, så de hade inte gått i skolan på ca sex veckor.
Det var lite jobbigt att uttala våra namn så vi fick egna afrikanska namn istället. Hilda fick heta Aida och jag fick heta Fatoumata!
Det var inte svårt att bli poppis i den lilla staden hehhhe och vart vi än gick på gatorna ropade folk "toupa toupa!!" efter oss vilket betyder ungefär "viting viting!!". Småtjejerna i grannområdet kom varjde dag och ville leka lekar. Ibland lekte vi ibland gömde vi oss.
Senegaleserna är ett underbart kreativt folk och det var mycket få av de människor vi träffade som INTE ägnade sig åt något konstnärligt i form av musik, måleri, att skulpturera, dansa osv. Det ligger något levande och glödande i allt. Dessa tavlor fanns att skåda på en musikfestival som ägde rum i staden. Det var musik hela natten och folk dansade och umgicks (och väldigt lite alkohol var inblandat).
Alltså denna kvinnan. Det var power i henne! Nedan ser vi Bebe (lillasyster till Dieneba och också den som lagade nästan all mat till oss) och hennes två vänner som vi hängde en hel del med.
Dieneba jobbade på ett av stadens apotek! Och fötterna var ständigt smutsiga.
Hål i taket i en moské.