.

en sak, som bara faller på plats för mig mer och mer och mer och mer, ända sedan förra veckan när den började falla på plats, är den lilla inikten i allt jag kanske inte ska göra om jag inte vill göra det. det känns dum-i-huvudet-enkelt när man ser det såhär svart på vitt men det är så svårt för mig att jag blir dum i huvudet av det. tänk alla festivaler, tänk alla umgängen, tänk alla små resor och alla "du hänger väl med!?" som jag ivrigt skrikigt JAJAjajaja till medan mitt hjärta skrikit, eller väst fram att "men... nej.."
hehehe du får skrika lite högre nästa gång för nu kanske jag komer ihåg att lyssna! nu kanske jag funnit nyckeln till det lycklige livet. fantastiskt. som i ett nafs.
1 vonskareng:

skriven

åh dina inlägg är djupa, poetiska och starka.. min hjärna må inte hänga med på allt haha, den är för trött just nu ... hemskt, du skriver jättefint!

Kommentera här: