som mittemellan upp och ner och fram och bak
Och ni kan undra hur jag mår och undra vad som går och vart jag står, i en ärlighets namn vet jag ingenting nu och absolut ingenting som jag förmår mig att formulera. Det springer i ben och det springer i kropp huvud händer det finns små monster som vill leva lika mycket som jag vill leva livet. Små monster som följer mönster som jag kan utantill och innan med inte kan tränga mig in i.
Den där vardagen och det där samhället och den där mallen jag inte riktigt klär i, kanske måste jag heller inte helt göra det kanske får jag stå lite hur jag vill och var jag vill bara jag står med en fot inom ramen. För den där vardagen är något jag verkligen längtar till, jag drömmer om att ha en vardag. Var-dag, var dag har sin tid och en dag en var-dag med små rutiner i ett litet samhälle som på något sätt är uppbyggt som det är uppbyggt för att det någon gång ansågs som det mest funktionella. Min högsta dröm just nu är att få hitta bygga en vardag.
Så banalt och självklart för många, så superhäftigt för mig.
Så länge, så länge jag ni du forstätter undra: jag forstätter dansa jag forstätter dansa överallt där jag kan jag fortsätter skriva jag fortsätter www.ghilda.blogg.se och jag forsätter maska mig. Vi är små maskar i en kropp och ni borde komma och titta på oss.