lillalafauve

Dagar går och drömmer om en värld som fortsätter snurra trots mitt (ofrivilliga) motstånd.

Som en svältfödd fågelunge med för stor näbb eller en strandad späckhuggare med gränslös rymd innanför; metaforer blir så tomma när en tar i. Himlen är nu blå och solen lyser och i skrivande stund börjar jag nästan gråta för jag vet inte varför. Det vore så dyrbart att gå en promenad i solen utan mål.

Ett mail i min inkorg igår där det stod att läsa "jag är trött på snö nu jag" och jag svarar att solen gör mig löjligt livfull samt undrar vad han gör när han är trött på snö. En post som anlände i veckan efter över ett halvårs väntan. I snitt dammsuger jag två gånger om dagen samma utrymmen. Det blir smuligt så snabbt. I snitt stannar jorden tre gånger om dagen. Har ni upplevt tidstillestånd någon gång?

Min hy blir jämnare men vissen och uttorkad. Smörjer i snitt 13 gånger varje dag. Försöker dricka mer vatten utan större framgång.

 

Läser en intensiv kurs i att skriva filmmanus. Min första läxa på två år kunde jag ej förmå skicka in i tid. Likt min förmåga att överpyssla saker försökte jag få till hela valfiskkurvan på fem sidor vilket motsvarar fem minuter. Har överanalyserat och värderat min instats av den lilla läxan och min konklusion blev att jag skriver alldeles för känslomässigt och litterärt, borde skaffa en ny dator med ljudlös fläkt, borde sitta vid ett städat skrivbord samt ha dammusigt golvet runtom mig innan jag börjar, borde andas ner i magen och våga fokusera samt bliva mer tekniskt bevandrad.

Efter denna försinkade insats sov jag en hel dag.

 

Istället för att sova bort motstånd i kroppen har jag ÄNTLIGEN börjat kolla på serier. Serier som i GIRLS och GENGÅNGARE. Jag älskar Girls det är så jävla briljant.

 

Tills vidare.

Snurra snurra snurra min jord igen.