mina ambitioner:

"Hon är SÅ ambitiös!" Ambitiös, det är jag. Ända sedan utvecklingssamtalen i lågstadiet har ordet ambitiös jagat mig. Jag har alltid hatat det. Att vara trevlig och ambitiös, det fick aldrig någon fin klang i mitt öra. Jag tolkade det mer som att att vara tråkig och duktig. Folk som ska vara duktiga hela tiden hamnar ofta i den totala tråkigheten. Jag har fortfarande inte kommit underfund med om ambitiös är menat som något positivt eller bara ett räddande ord lärare tar till när "duktig" används lite för många gånger.
Iallafall, jag ÄR ambitiös, på riktigt! För det mesta. Nu kan jag utse mig själv till att vara det. Och det ÄR en ganska fin egenskap, för det mesta. Då det inte vill övergå till duktighet. Ja, nu handlade inte detta om att vara eller inte vara. Utan om vad jag vill åstadkomma. Dessa krav har jag lärt mig sänka med hästlängder. Mina ambitioner fick mig nästan att gå under, eller, jag har ofta mycket mycket ambitioner men inga klara mål. Är så rädd för att skjuta fel. Men jag älskar att skjuta!
Just nu är min ambition pretentiöst nog: att må bra hitta inre frid behålla inre frid fortsätta må bra självutvecklas ständigt gå framåt sprida glädje ta en öl med kompisarna då och då och njuta av det.
nu: xx
Kommentera