lillalafauve

Under mitt andra år på gymnasiet sa teaterfröken B att 'du fastnar lätt i ett tillstånd, akta dig lite för det' jag nickade och fattade absolut inte någonting. Jag VILLE så gärna förstå tillstånd tillstånd tillstånd runt runt i huvudet tillstånd TILLSTÅND jag la dig under luppen tog fram mitt förstoringsglas TILLSTÅND tillstånd. Teatern var den största av rymdar och jag var den första av astronauter. Att vara astronaut i teaterrymden var (är) det bästa jag vet. Ironiskt nog antar jag att det är analogt med att vara människa just här på jorden i denna värld, fast; kanterna är mjukare livet (skenbart?) oändligt stjärnorna inom en armlängds avstånd och kärleken är alltid kampen värd.

Det mest förnäma är att:

ALLTING ÄR OK.

Alltid.

 

Det spelade dock ingen roll hur djupt jag dök eller ur vilken vinkel jag försökte attackera tillståndet. Hemmablind närsynt och tunneltänkt, det blir en tillslut efter för mycket ansträngning.

Så funkar jag med det allra mesta faktiskt, ju närmare jag kommer någonting desto mindre klokare känner jag mig för stunden. Tänk som såhär att jag sår ett purjolöksfrö (gjorde jag häromdagen!); sätter jag mig med krukan i famnen och åtta vattenkannor i beredskap, tittar studerar längtar efter att få se den växa, ja då lär jag med allra största sannolikhet ha tagit död på purjon genom att ha hunnit övervattna den inom det första dygnets tjugofyra timmar. Om jag däremot placerar den på en plats där den får lagom med solljus och vattnar den efter rekommendation, så kommer detta hända: en dag när jag går förbi den så ser jag att 'OJ!! det har börjat växa en liten liten purjo!!'

PRECIS SÅ hände det mig med detta jäkla tillståndet! Jag gick omkring i fyra och både glömde av blomman ställde den i spöregn steksol snöstorm och längst in i garderoben. Jag visste ju att den låg där inne men tillslut tror en att 'det är nog bäst så'. Så, förra veckan, PLUPP. Poletten tjing tjing tjing jag SÅ FATTAR vad som menades. Jag så fattar att det för min egen del icke bara är ett sceniskt tillstånd. Hela mitt liv, hela jag, fastnar mitt i tillstånd typ alltför ofta. FIGHT FLIGHT FREEZE pratas det om, jag är så en freeze. Man skulle kunna trycka upp mig som bok, SÅ freeze är jag i mina härligaste stunder.

Skillnaden mellan purjon och tillståndsblomman är väl bara den att purjovattningen lämnade jag till någon annan medan tillståndsgåtan skördade jag lite varje dag. Båda funkade, ju. Purjolöken lär ju dock dö innan den nått fullväxt, alternativt bli uppäten. Upptäckten av tillstånden kommer bara tända nya stjärnor i himlen.