GHilda
En av min vänner har gått omkring och trott att det är mitt alterego, det är det tyvärr inte. Kanske på sätt och vis, mitt alterego tillsammans med mitt andra ego.
GHilda är en konstduo som jag och Hilda Morgan startade för lite över ett år sedan. Historien om Hilda kan vi ta en annan dag, men vi träffades första gången den fjärde april 2011 och jag har aldrig träffat någon som jag träffde henne. Vi kunde sitta hur länge som helst och bara prata och diskutera om allt och universum och fåglar och människor och hjärtan. "Vi måste göra något ihop" sa vi, och så gjorde vi det.
Från början hade vi inga planer inga visioner och inga mål. Vi valde ut en låt och gick upp på en vindsvåning. Satte låten på högsta volym och väntade på att kroppen skulle börja röra sig. Vi rörelseimprovisera flödesskrev rörelseimproviserade flödesskrev, låten på repeat och rörelse och skrev skrev skrev allt som bara kom utan minsta eftertanke. Där började det.
Sen började vi byta texter med varandra, skriva vidare, välja ut vad vi tyckte om. Så småningom började en historia byggas. Vi flyttade i perioder ut till en teaterkademi som ligger perfekt långt ute i skogen nära till ingenting och en massa inspiration. Samtidigt tog vi workshops i olika saker som vi tyckte lät intressanta, som tex akroyoga och kontaktimprovisation. Vi skrev skrev och klippte sönder allt vi skrev och pusslade ihop det till nya ord och meningar och skrev mer. Vi började arbeta med små bilder från vår huvuden och scener.
Det var intensivt och kallt som satan i lokalerna när december kom. På kvällarna låg vi under täcket i sängen och kollade på filmer. Vinter blev vår och på något sätt växte allt hela tiden. GHilda kändes så självklart, jag heter johanna gilda och hon heter hilda. GHilda.
Vår vän Maxim är en grym musiker och vi hittade några stycken av honom som vi fick använda i föreställningen. Samtidigt ritade Sara världens finaste affisch åt maskarna.
Vår vän Maxim är en grym musiker och vi hittade några stycken av honom som vi fick använda i föreställningen. Samtidigt ritade Sara världens finaste affisch åt maskarna.
Allting snurrade på och vi satte en deadline för att ha ett mål att jobba mot. (Vi känner oss själva väl i en skapande process, och vi är tyvärr väldigt lika i den, vilket innebär att vi skulle kunnat fortsätta med det här till år 2019 om vi inte sätter några gränser.) Den 15:e juni hade vi premiär på Nya Teatern i Örebro med vår alldeles egna föreställning:
Verkar som det. Alltid finns mer
Verkar som det. Alltid finns mer
verkar. Som. Alltid mer. Tid.
Alltid mer tid
mer. Tid
någon (annan) stans
Vi valde att beskriva den på detta sätt:
"En nyskapad föreställning skapad och framförd av GHilda om hur vi förvaltar vår möjlighet till att kunna välja, väljer vi aktivt passivt eller inte alls?
Det hela började i ett stycke musik med rörelseimprovisation och flödesskrivning, duon har därefter i arbetet framåt med föreställningen hämtat mycket inspiration från akroyoga, fridans, kontaktimprovisation och tanken på apokalypsen.
En föreställning med dans-teater-poesi och en studie i förfall om maskar i kroppen i rymden i världen.
Och det finns fler fler fler.
In-ut-i."
"En nyskapad föreställning skapad och framförd av GHilda om hur vi förvaltar vår möjlighet till att kunna välja, väljer vi aktivt passivt eller inte alls?
Det hela började i ett stycke musik med rörelseimprovisation och flödesskrivning, duon har därefter i arbetet framåt med föreställningen hämtat mycket inspiration från akroyoga, fridans, kontaktimprovisation och tanken på apokalypsen.
En föreställning med dans-teater-poesi och en studie i förfall om maskar i kroppen i rymden i världen.
Och det finns fler fler fler.
In-ut-i."
Det var konstigt att från dansen på vinden plötsligt stå där i vita kroppsstrumpor med en publik runtomkring. Kontigt, men världens roligaste.
Också världens roligaste att vi sedan fick spela vidare nästan hela sommaren och en bit in på hösten, på massa olika ställen i vårt avlånga land och för massa olika människor, för att sedan avsluta med att spela på en teaterfestival i Bologna.
Så ja, GHilda är en konstduo.
Konstduo därför att vi är två och därför att vi tycker om att utforska i princip allt; dans, teater, kroppen, skrivandet, färg, musik (hilda spelade cello i föreställningen!) osv.
Just nu spelar vi inte, då vi befinner oss i två helt olika länder. Men GHilda lever. Just nu lite på facebook som fungerar som något slags informationsflöde, men mest genom GHildabloggen. Där skriver vi om ingenting och allt och lite larver och glitter och jord och fåglar.
skriven
Sv: Gällande Mando så är jag lite kluven. Jag tror att de hjälper unga hens med en viss problematik men för min del var det inte tillräckligt. Mina problem behövde mer än att äta och låta kroppen sköta sitt. Samtidigt har jag inte hört särskilt bra grejer om några behandlingar så det kanske är svårt och komplext att behandla. Men själva grejen med att använda mandometer älskade jag, kändes tryggt att börja äta igen. Vad har du hört? Kram!