pw

I helgen har jag varit i stockholm en kortis för att hälsa på mina klassisar, se skolan nya lokaler (dog hysteriadöden och önskade jag börjat ett år senare), träffa min allra mest antika bästis och dyrka patrick wolf. Tänkte klättrat upp på scenen för att äta upp honom, men det gjorde jag inte för jag tänkte de andra skulle få se klart konserten och få valuta för pengarna. Jag är alldeles för snäll.
Patrick Wolf älskar jag och stockholm älskar jag kanske borde jag älskat med Patrick på stockholms gator det hade varit legendariskt, tänk en liten smal gränd i gamla stan eller ahhh mitt på isen på medborgarplatsen. <3<333<3

x

För att jag ska kunna må bra gäller det att inte lyssna på all skit som framför allt media försöker packa oss fulla med. Media är fyllt av snabba lösningar och mirakelmetoder. Media vill tjäna pengar. Media är dumt i huvudet. Media skapar ett sjukt samhälle.
I ärlighetens namn, om EN enda av dessa mirakelmetoder skulle funka, som en långvarig lösning, skulle man ens behöva försöka komma på en till då? Och en till? Och en till?
Jag använder mig inte av några mirakelmetoder, jag använder mig av folkvett och talriksmodellen. Det är den enda jag bevisligen ser fungerar. Om man orkar tänka lite själv så ser man snart att det är alldeles alldeles naturligt. En del kolhydrater, en del protein, en del grönsaker och så lagom med fett. Hur farligt? 
Promblemet, enligt mig, är egentligen inte alls i första hand alla dessa metoder för metoder är ju bara metoder i sig utan anledningen till ATT dessa metoder finns. Att media går ut med ett budskap om att ALLA, ALLTID, bör sträva mot viktnedgång, mot att prestera lite bättre, mot att bli lite snyggare, lite lyckligare. Vem är artiklarna riktade till, egentligen? Och vem tar åt sig?

Jag har slutat läsa saker jag vet med mig att jag mår dåligt av. Jag mår inte bättre av att läsa om alla förbjudna livsmedel och alla tilllåtna. När fan fick en kvällstidning makten till att bestämma vad jag får äta och inte? Herregud. Jag läser heller inte många av alla tråkiga bloggar som strävar mot någon slags lycka i något slags ingenting, jag vet att jag tipsat om bra bloggar förut, men just nu läser jag mest bara två stycken och det är dessa två:

http://acarolinas.blogg.se/ 
Jag blev glad ända in i hjärtat när carolina började blogga igen. Hon har skinn på näsan och något vettigt och av vikt att säga. Hon vet vad hon talar om och hon talar med erfarenhet. Dessutom är hon gravid med sitt andra barn och awwwwwwe så himla sån blir jag. Läs!!

http://somethingaboutcats.blogg.se/
Jag är typ kär i Mikaela. Jag hoppas hon får bli stadsminister. Punkt.

här står jag och lever

voj voj voj voj hej. här står ju lilla la fauve och bara står som om den vore död. tråkigt, tycker jag, för den lever. jaha, mitt i allt nu kan man fråga sig vad som händer mitt i livet?
svaret är: min behandling på capio anoreicenter i varberg fortsätter, just nu med växelvård då jag spenderar vissa veckor hemma och vissa veckor på behandlingshemmet. jag har inte riktigt vetat vad jag ska säga om hela saken, då hösten känts hoppfull i vissa stunder och i andra tung som småsten i strumporna. tung därför att jag alltid levt efter deviset att 'jag kan allt jag vill' och allt jag velat sedan jag för nästan precis exakt ett år sedan var på bedömningssamtal på capio i upplands väsby är att bli frisk och fri. friskt och fri och när jag klev in på kliniken i varberg den fjärde april i år var jag bombsäker på att NU, exakt nu nu nu kommer jag bara gå längre och längre ifrån mitt gamla destruktiva leverne. och med den tron, viljan och förhoppningen gick det sjukt bra den första tiden, men så plötsligt, ja.. vad hände sen? i ärlighetens namn trodde jag att viljan jag hade skulle leda raka vägen till det fria livet. i ärlighetens namn trodde jag inte att jag sju månader efter den där måndagen i april fortfarande skulle behöva ägna varje timme av varje dag till att aktivt jobba för att få det att fungera. för det är det jag gör. på något sätt försöker jag nu acceptera att det här är en process, som tar tid. utifrån sett kan jag förstå att om man varit sjuk i tio år så kan det krävas åratal av arbete för att ta sig ur det, men jag vill att allt ska hända nu nu nu nu och fungera NU.
det är inte lätt att vara frisk i ett samhälle som är sjukt men capio har gett mig så mycket bra förutsättningar, och jag går inte med på annat än att jag ska klara av det.

och ja, livet utanför väggarna i varberg? jag och hilda har bott ute på tokalynga och dansat mediterat gosat med katter och skapat hela dagarna. win! mina föräldrar har gift sig och jag har varit på det första bröllopet i livet, jag har börjar äta laktosfritt och fått en betydligt mindre gasig mage och nu sitter jag i min egna säng med täcke över mig och tänker att det är skönt. win!