x

och mitt i denna inläggskavalkad får ju inte glömmas att jag igår såg en riktig dancer
för första gången sedan sist vilket är kontinenter emellan
men du
du dancer

.

en sak, som bara faller på plats för mig mer och mer och mer och mer, ända sedan förra veckan när den började falla på plats, är den lilla inikten i allt jag kanske inte ska göra om jag inte vill göra det. det känns dum-i-huvudet-enkelt när man ser det såhär svart på vitt men det är så svårt för mig att jag blir dum i huvudet av det. tänk alla festivaler, tänk alla umgängen, tänk alla små resor och alla "du hänger väl med!?" som jag ivrigt skrikigt JAJAjajaja till medan mitt hjärta skrikit, eller väst fram att "men... nej.."
hehehe du får skrika lite högre nästa gång för nu kanske jag komer ihåg att lyssna! nu kanske jag funnit nyckeln till det lycklige livet. fantastiskt. som i ett nafs.

som mittemellan upp och ner och fram och bak

Som en fortsättning på skakande ben och du frågar "fryser du?" och jag vill klyva dig klyva mig i tu skrika "NEJ JAG FRYSER FÖR FAN INTE JAG ÄR RASTLÖS JAG HAR ÅNGEST DET SPRINGER I MIG NÅGOT VILL UT" men säger inte så säger istället "nä, gör du?" slutar skaka på benet och stirrar på tomma väggar framåt. Man ska la passa in i en vardag. Så funktionell är jag.

Och ni kan undra hur jag mår och undra vad som går och vart jag står, i en ärlighets namn vet jag ingenting nu och absolut ingenting som jag förmår mig att formulera. Det springer i ben och det springer i kropp huvud händer det finns små monster som vill leva lika mycket som jag vill leva livet. Små monster som följer mönster som jag kan utantill och innan med inte kan tränga mig in i.

Den där vardagen och det där samhället och den där mallen jag inte riktigt klär i, kanske måste jag heller inte helt göra det kanske får jag stå lite hur jag vill och var jag vill bara jag står med en fot inom ramen. För den där vardagen är något jag verkligen längtar till, jag drömmer om att ha en vardag. Var-dag, var dag har sin tid och en dag en var-dag med små rutiner i ett litet samhälle som på något sätt är uppbyggt som det är uppbyggt för att det någon gång ansågs som det mest funktionella. Min högsta dröm just nu är att få hitta bygga en vardag.
Så banalt och självklart för många, så superhäftigt för mig.

Så länge, så länge jag ni du forstätter undra: jag forstätter dansa jag forstätter dansa överallt där jag kan jag fortsätter skriva jag fortsätter www.ghilda.blogg.se och jag forsätter maska mig. Vi är små maskar i en kropp och ni borde komma och titta på oss.