i go west
Jobbade backstage på Linné-scenen och Miike Snow, The xx, Jónsi, La Roux, Girls, Oskar Linnros och Lykke Li i ALL ÄRA men, men när KIRSTEN DUNST anslöt sig till sällskapet tyckte jag för några minuter att det var det ballaste som hänt i hela mitt liv. Vilket, med tanke på att jag aldrig varit ett särskilt stort fan av Kirsten; aldrig tyckt hon varit särdeles snygg, aldrig beundrat hennes skådespeleri, är väldigt konstigt. Hon var svinigt snygg och hade pondus värt en kunglighet. Började bete mig löjligt och viska, fnittra och peka. Vad är det för fasoner? Jag som är sval och cool till vardags.
Festivalen var iallafall tip top. Sveriges bästa festival skulle jag vilja säga utan att ha några större empiriska belägg för det!
Jag åt gott (smålandsrulle top 1!), sov gott (på en madrass brevid erik i gamlestan) och upplevde fin musik.
Det fanns bara två tråkiga saker: att min mobil var urladdad vilket gjorde att jag inte hittade mina kompisar och att jag missade halva Håkankonserten (sista halvan) och Henrik Berggrens framträdande med Anna Ternheim.
Antar att alla Håkan-fans redan sett extranumret "River en vacker dröm" som bara spelades live en enda gång, där och då, det svider i mitt Håkan-hjärta att jag missade det, men här är det iallafall:
skriven
Aah, men inte konstigt man blir till sig när man ser en Hollywood-kändis mitt på ljusa dagen, haha. Blir jag också alltid, haha.