sommaren som kom
sprängs
och tål att sprängas igen
och igen
och igen
och igen
inga klapp på kinden när man vänder den till alla dörrar är öppna och här hänger du i en gren med blåmärkta knän
för 'det ska synas att man lever' säger du och trädet som skrattar ända från rötterna i marken och upp upp upp