sommaren som kom

'man ska smida järnet medan det är varmt' är vad som sägs och små mobilmeddelanden där du kallar mig rödtotten min och det där hålet i magen som aldrig blir varmt och behagligt och den där jorden som bara fortsätter snurra snurra snurra och den där världen som
sprängs
och tål att sprängas igen
och igen
och igen
och igen

inga klapp på kinden när man vänder den till alla dörrar är öppna och här hänger du i en gren med blåmärkta knän
för 'det ska synas att man lever' säger du och trädet som skrattar ända från rötterna i marken och upp upp upp

Kommentera här: