dag fem.
2
Emelie:
Nakensovare, I hear you!
Det är rätta takter, vi måste nog alliera oss och förkasta allt vad pyjamas heter.
skriven
Det är ju precis som du säger! Man måste inse att man inte kan styra allt i livet och att det faktiskt är helt ok! Hahah, jamen här med, jag har frikort på vårdcentralen redan i januari :) Men vad intressant att du säger att det blir starkare när du mår bättre i ätstörningarna, det bekräftar ju ytterligare teorin. Det där med kastanjerna var ju jättesmart, kändes det som det hjälpte? Jag vågar inte känna på min kropp, skräcken av minsta grej att hitta känns för läskig!
På ett sätt, så har jag ibland tänkt, när hypokondrin är som värst, att jag hellre har ångest i ätstörningar istället för den skräcken som hypokondrin ger en. Inbillar mig att man i ätstörningarna också kan få spår av lycka (falsk såklart) när man når sina sjuka mål. Men sen påminns jag om hur självförödande ångesten i ätstörningarna är för självkänslan och det enorma självhatet den medför, och då tänker jag tvärtom. Åh störd man är ändå! Fast mänsklig också.
Nej fri från båda tror jag man allt får kämpa för att bli. I alla fall kunna behärska det :)