en av mina favorithemsidor
"100 Reasons to Recover is a project dedicated to bringing hope to those in recovery. This page exists to inspire those who are struggling with eating disorders, self-harm, suicidal thoughts, addiction, abuse, and any other struggles. We believe that recovery is possible and that if you commit, you can be free from the demons that haunt you. The journey will not be easy, but it is possible and it will be worth it.
There is hope. Things will get better. Hold on. Keep fighting. This is not the end of your story."
skriven
SV: Det är snart tre år sedan jag började gå där, och heltidsvård fick jag väl i cirka tre månader (inte över natten, bara dagsvård). Sedan började det trappa ner medan jag började jobba och trappade upp timmar på jobbet, något de varnade mig för var för tidigt och jag dumt nog inte lyssnade på. Sedan fortsätter man gå där tills man blir friskskriven vilket kräver ett antal kriterier, och jag kände i ett läge att jag inte hade möjlighet att komma till dem och kämpa på halvdant så jag bestämde mig helt enkelt för att "fejka" min friskhet för att få den där friskskrivningen. Också dumt, såklart. Men det var först ett år efter att jag slutat gå där dagligen. Sedan har de uppföljning med träffar och kontakt i fem år efter friskskrivningen, så man blir verkligen inte lämnad. Jag undvek dock kontakten under tiden jag inte kände mig motiverad att ta sista steget. Nu sedan några månader kom jag tillbaks och vi insåg att jag behövde mkt mer stöd, så nu går jag där ofta. Oj vilken jäkla livshistoria :)
Så himla sant som du säger, att det är så lätt att det blir ett slags kroniskt tillstånd, där man identifierar sig så pass med sjukdomen att man inte kan se att man är något annat utan den. Där var som tur var aldrig jag. Capio låter ju faktiskt väldigt mycket bättre, särskilt just mindfulnessbiten. Det funkar ju faktiskt väldigt bra! Men hur är det med dig nu? Hur längesedan var du på Capio och hur ser läget ut idag? Har du någon kontakt med dem eller blir man "lämnad" efteråt?
En superskön helg, hoppas du med? Kram!!