lillalafauve

nä, vad är det här för jävla trams. ikväll är jag ledsen. på riktigt. jag tror mig dessutom veta varför och nej jag gråter inte men jag tror att det hade varit ett perfekt tillfälle för det och ja imorgon en fortfarande alltid ny dag som är helt samma.

varje kväll fantiserar jag om morgondagen och andra morgondagar då jag är en vildvittra på riktigt då jag flyger snabbare och högre än tankarna då de liksom inte hinner fatt mig förrän i tid.
varje kväll planerar jag morgondagen för att få den att gå samman bli små stunder små rum och tillslut ett helt hus där det finns öppna dörrar mellan alla rum. där stunderna som fortsättning på varandra tillslut ska ha blivit en dag.
varje morgon går en timma kanske två sen kommer längtan till nästa morgon igen för då är det ny dag kanske ny jag då är det chans till romans med livet, igen.

ja, helt dum i huvudet är jag väl inte. att koppla ihop förnuft och känsla ligger däremot alltför ofta bortom mina kunskaper, så mycket har jag insett. det är dock härligt att vara såpass naiv att tanken "imorgon kanske" får mig att fortsätta jaga solen. eller morgondagen. eller lugnet.
morgondagens tjugofyra timmar rymmer inget begärligt i sig. det är bara en spelplan. det jag skulle kunna finna eller uträtta eller finna mig i är förhoppningsvis värt hetsjakten.