lillalafauve

Det här har varit konstiga dagar. Häromdagen fick jag den omtalade öl-nomineringen på facebook. Nog för att jag gillar att dricka öl, och ännu hellre vin, men tänkte att det kan jag göra när jag vill och hellre i trevligt sällskap och ännu hellre off kamera, så jag valde att ta tillfället i akt och lyfta ämnet psykisk ohälsa istället. 

 

 Aldrig i hela mitt liv trodde jag att det skulle bli så uppmärksammat som det nu blivit. En liten mobilvideo i sämsta kvaliteten. Max tio likes kanske från mina mest like-iga vänner på facebook. Men boom. Vilken respons jag fått. Det känns nästan absurt. 

Jag har blivit superglad, pga uppskattningen och engagemanget från människor. Välkända som okända. Äldre som yngre, män kvinnor hens och tonåringar. Jag har fått mail av folk, folk som tackar. Som berättar om hur dåligt de mått, eller mår, som berättar hur glada de blir av att någon vågar prata om det, som berättar hur rädda de är för att söka hjälp. Hur rädda de är för mörkret som lever i dem.

Jag har också blivit ledsen, pga det svart på vitt blivit så tydligt vilket BEHOV det finns hos människor. Behov av att våga prata om det, behov av att söka hjälp, behov av att få må bra. Det ultimata hade ju varit om videon bara passerat, som en i mängden, som en liten notis. Det hade varit ett tecken på att ämnet inte är tabubelagt, en del av vardagen.

 

Morgonen efter blev jag uppringd av Borås Tidning som hittat min film på facebook. Intervjun finns att läsa HÄR. <<<<<<<

 

Direkt dök det upp kommentarer om att "för ja mediciner är ju lösningen på alla problem". Den diskussionen tar jag gärna, i ett annat inlägg, men min filmsnutt handlar öht inte om att fokusera på eller hylla medicinering. Jag är mycket restrektivt inställd till tabletter, tror inte på endast medicinering som behandling. Men, RÄTT medicin i rätt dos i rätt syfte, i KOMBINATION med en bra behandling, det tror jag på. För det har hjälpt mig. Och många andra. Jag äter mina mediciner varje dag, för de hjälper mig i vardagen.

 

HÄR KAN NI SE FILMSNUTTEN. (pga jag fattar ej hur man klistrar in den i bloggen, är världens mest otekniska *sant!!*)

I klipper pratar jag om en asbra hemsida som heter HJÄRNKOLL. Väl värt ett besök!!!

 

Så, ja hej jag lider av psykisk ohälsa. Det är absolut inget konstigt med det. Jag är varken farligare eller konstigare än någon som inte har psykiska problem. Just nu är lidandet inte så stort pga att jag jobbat med det länge, och fått rätt hjälp. Jag är bara en i mängden. Det finns så många fler där ute. Och vi är precis lika kompatibla, coola, roliga, fina och härliga som alla andra. Och *good news*: som tur är finns det motpoler till allt. Finns det ohälsa finns det också psykisk hälsa att finna. Promise!! Sök den.